En tur längs minnenas kvarter.......

Det röda rinner lite lätt brännande ner för strupen. Så gör också det sunda förnuftet, fast det rinner ut ur kroppen likt svett på en svettig springtur. Vill inte känna sig förnuftig, vill inte ta del i några senare kommande konsekvenser. Leva i nuet. En klunk till.

Det är så sjukt hur så lite kan förstöra så mycket. Men det gjorde det. Samtidigt som i och för sig så mycket förstorde så oerhört mycket. Tvivel infinner sig i kroppen. Är det meningen att det ska kännas såhär?

Hade varit så lätt att skylla på något annat. Tyvärr kunde jag inte dra till med någon slags sjukdom, diagnos eller att jag var deprimerad. Det var förståeligt att jag kände så här. Det skulle gå över. Tids nog. Synd bara att tiden tycktes stå alldeles stilla.

Fast nog började det snurra lite nu, ja, det sköna pirret spred sig sakta i kroppen. Dags att sluta tänka, dags att bara vara.


En tur längs minnenas kvarter av Minna Nevalainen

Bikinitricket fungerar! Tro på dig själv

Äntligen har jag hittat min radiofavorit efter mycket letande! Den är brrraaaa. Men säkerligen en låt man tröttnar på snabbt. OnrRpeublic - All the right things.

Ju mer jag lär känna mig själv som jag faktiskt gör nu desto bättre mår jag. Självkännedom är viktigt! Tror inte så många har det, mycket för man kanske aldrig riktigt mått kasst eller behövt lära känna sig själv så väl eller för att man helt enkelt inte vågar.

Eftersom jag har haft så himla mycket ledig tid nu så har jag faktiskt vågat mig på att lära känna mig själv. Vissa grejer säger andra och en hel del upptäcker jag själv. Det är inte så himla jätteläskigt. Visst, ibland kanske man kommer på att man är så som man inte vill att andra ska vara och känner sig lite nedstämd. Men det är bara att göra ett val, fortsätta köra på eller att ändra sig lite.

Jag förra sommaren. Rätt stor skillnad mot nu kroppsmässigt (i huvudet med).

I grund och botten tror jag på att de flesta är bra människor. Det är mycket miljö och omgivning som formar oss. Sedan har vi i Sverige så mycket krav på oss, eller rättare sagt så sätter vi dem på oss själva i onödan. Då tror vi inte att vi kan leva upp till de kraven och mår kass. Det finns så många "duktiga flickor" nuförtiden. Jag är/var sådan. Slappna av!

Jag menar, kolla på stranden utomlands! Hur ser inte kvinnorna ut där? Heeeelt au natural, fina, snygga, osminkade, ofta kurviga. De ser också ut att må väldigt bra, de ler och tjoar och skrattar och skiter i vem som spanar in deras gump. Här i Sverige laddar vi upp för bikininojan redan på vintern. Sluta noja! Alla är faktiskt vackra på sina sätt. Alla vill ju vara bruna vanligtsvis så kasta handduken och sola och visa dig!

När jag var sjukskriven från sista året i gymnasiet så åkte jag och min dåvarande pojkvän till Grekland i två veckor på uppvilnings-semester. Jag som då var väldigt sjuk i mina ätstörningar fick faktiskt lite hjälp av att se de grekiska tjejerna smaska godsaker på stranden och vara just sig själva. Deras utstrålning var fantastisk just för deras kroppar mår bra och de är medvetna om hur de ser ut. Kroppskännedom och självkännedom är inte helt fel att ha!

Det hjälper att gå runt lättklädd hemma o se sig själv i speglar eller fönster. Gå i bikini, trosor whatever. Spana in dig själv. Vänj dig. Se dig själv. Och le. Och tänk på hur vacker och fin du är.
Det försöker iallafall jag göra varje dag och det hjälper faktiskt!

I got it, I got it, I got it, I got....... I GOT THE JOB! Wiihooo.

Nu är jag alldeles jättetrött. Verkligen. Nu kommer Dexter smygande... Mmmmm... Ska man fiska upp honom och gosa lite kanske? Fast då blir jag ännu sömnigare. Om det är möjligt.

Hade för övrigt en trevlig Möllankväll igår med fina människor. Git!

Läsvärt!

En San Franskridsko... Ho ho ho....

Tror ni att jag höll mig vaken igår under filmen? Nope! Somnade as usual. Roliga Minna...

Eh, klart jag är rolig. Alla kommer väl ihåg min enastående stand up comedy efter bartenderjobb. När allas blickar bara suger sig fast i mig och visar huuuur myyyycket deee vill att jag är tyyyyyyst. Men då fortsätter jag.

Det jobbiga är väl inte att vara rolig, det är det att ingen fattar. Jag skämtar rätt ofta om saker man måste kunna lite bakgrundsfakta om innan. Men då kan ju ingen bakgrundsfaktan. Såklart. Hur kul blir skämtet då? Så för att vara rolig ska man köra easy jokes. Kul ett tag, men sen vill man avancera.

Sen till en annan grej. I Sverige får man verkligen inte säga något positivt om sig själv, då är man helt plötsligt lite skrytig eller behöver hävda sig. För man ska alltid vänta på att folk kommer på saker och ting om en själv innan man själv säger det om sig själv. Så att säga att man faktiskt är rätt så allmänbildad, duktig på det ena eller det andra innan man riktigt visat det är bara bullshit och idiotiskt.

Då menar jag såklart att man inte ska säga det på ett dumt sätt, men som i en konversation om saker och ting. Vadå tycka om sig själv, vadå skaffa bättre självförtroende/känsla? Man ska ska ska ska ska hela tiden. Kan man inte bara va va va va va va vaaaaara!

Min poäng är: Man får aldrig tycka om sig själv genom att säga nåt snällt om sig själv inför andra, då är man helt plötsligt ett skrytmonster. Men varför ska det vara så? Kan man inte få vara lite snäll mot sitt eget ego någon gång? Och tycka om sig själv utöver alla badrumsspegelsposer man gör innan man går ut? VA?!

Grillat var gott :)

Spelat massa kort, jag vann mest :( Då får jag otur i kärlek! Noooooo.

En prommis till för att köpa mer bananer.. Och mini-keso. Mums!

Nu: Film!

Ps. Ansiktet bränner efter en dag i solen, men enbart ansiktet. Ds.

Heldag i solen med Natalie. Musik, öl (ja tänk er!!) och massa girlie talk.

Grilla snart när mamma kommer hem. Promenerat en liten sväng i solen har jag också gjort.

Det bästa av allt att nu har jag tid, dag o plats för anställningsintervjuen... Pirrigt? Sådär. Jag hoppas jag kirrar biffen!

Okej, I'm freaking scared. Det är jag. Och nu smet katten ut. Yippie. Cat hunting next, sleep well!

En bild till er

En solig dag idag. Med sol på insidan också. Jag är riktigt nöjd. Det går bra på jobbletarfronten, fått en intervju redan. Efter en arbetsdags sökande. Woho!

Missade psykologtiden... IGEN!!! Vad är det med mig.. Men men. Kommer fler tider. Enligt psykologin så "missar" man sådant man egentligen inte vill gå på. Jag ville nog helt enkelt inte idag. Måste lägga upp lite mer innan jag börjar dela med mig.

Vet ni vad? Ni ska få en bild idag. Jag känner mig lite snäll. Här är en bild JAG gillar åtminstone. Gick inte redigera ner den hit så den lades sig där uppe istället.

Nej men vet ni vad kära vänner, dags för lite skräckis på bio nu! Kommer nog ett inlägg om att jag darrar som ett asplöv innan jag kan somna inatt......

Jag vill kräka ur mig all min ångest jag har. Åtminstone gråta ut den.

Nu har jag skickat in några ansökningar om jobb. Känns skönt!

Har även snackat med en Moderat-dörrknackare som kanske övertygade mig på vad jag ska rösta på.. Det roliga är att jag hade en chokladansiktsmask när jag stod där i dörren och snackade haha. Gjorde en ansiktsbehandling på mig själv som heter duga, man känner sig så fräsch efteråt!

Nu fram mot kvällningen har jag lagat mat och druckit ett glas vin till det samt spelat kort till UB40. Det kan bara inte gå fel!

Nu är det dags att göra sig i ordning för kvällens bravader... Ses vi på Banco de la Musica?

Ang kommentaren om att det blir för brett för de med större dator så är det faktiskt det som fungerar bäst på min dator. Jag är nu på en bredskärmad dator och förstår hur du menar.
Kollar man igenom de olika mallarna man kan använda föll jag faktiskt för denna mest då jag hellre har brett än för korta rader då det kan bli jobbigare att läsa. Smaken är som baken!
Hoppas att du/ni kan läsa ändå!

Det jag sysslar med för stunden är att ansöka om nya jobb och positioner inom jobb. Putsar lite extra på CV:et och har scannat in betyg samt olika diplom jag har fått genom studierna.
Det är alltid spännande när man skickar iväg ansökningar och är i väntans tider.. Då får drömmarna verkligen flöda fritt om framtiden!

Ikväll blir det Banco de la Musica på Stortorget i Malmö. Intressant! Och roligt såklart!

Vill ni att jag ska skriva om några speciella saker så är det bara att skriva kommentarer med tips så fixar jag!

First

Nu är allting fixat och klart. Let's begin...

Det främsta som har hänt är att jag har bytt väldigt mycket vänner. Eller kanske inte bytt, men valt ut mer med omtanke vilka jag vill umgås med. Detta är också en förändring i en rad stora radikala grejer som har hänt. Det betyder att den trygghet jag en gång har haft är ganska så bortblåst. Man hänger ju lite ut sig till nya människor man inte vet så mycket om.

Just det saknar jag som mest. Det är tryggheten i att ha båda sina föräldrar och sin bror under samma tak. Nu bor jag enbart med mamma och det känns många gånger ganska så tomt. Jag saknar verkligen pappa. Och att ha någon. Helt ärligt så vill jag ha någon. Någon som vet allt om mig, som kan pussa mig när jag är nere, krama mig när det känns hårt, skratta när det går bra. Men jag är inte i närheten redo för något nytt sådant. Och man ska inte pressa sig.

Är väl i ett mellanläge. Glädjen kommer och går men sorgen den består. Fast det är faktiskt väldigt bra många dagar och jag skrattar och har hur roligt som helst. Men sen kommer en såndär skitdag och jag känner verkligen bara att jag vill bort från jorden och flytta till nån annan planet och börja om som spädbarn utan några kvarlevande minnen från min tid från Jorden. Men men. De dagarna kommer att komma lite titt som tätt, det är ju naturligt i sorgeprocessen.

Jag fokuserar iaf mest på de dagar då jag är som gladast och mest går omkring och ler, det är de som ger mig styrka att gå vidare!

Sådärja!

Nu ska jag försöka få bort det rosa också... Men vi får se... Kanske sparar det sådär.

Nu ska det bara uppdateras flitigare också!

Nu ska jag byta headers på bloggen! Vi får se om jag lyckas... :)

Tjo baloo!

Nu snart imorgon ikväll så kommer min blogg igång igen! SKa jobba lite mer med den, byta header osv.. Stay tuned dear friends :)

xo Mindy

Jag vill bara skriva att om det är någon liiiiten stackare som ibland kollat in min blogg och här inte är något nytt så är det för att en sjuhelvetes jäklar massa har hänt i mitt liv på sistone. Heeeeeeeeeeelt sjukt. Men uppdateringar kommer inom kort, så håll koll ;)

/Mindy

Bokrean har börjat! Och jag har inte varit först i ledet! Men idag så! Bokmal-Minna är på G vetni ;)

Nu: frukost!

Hejsan!

Idag stylar jag mitt rum med mina personliga saker. En liten personlig touch liksom. Det är skojigt.

Igår var jag med Fredrik på kvällen. Skojigt!

Annars så har jag mest ont i magen. Och pysslar med rummet, såklart hihi.

Jag svarade på kommentaren, anonym..

Idag har jag fixat hela mitt nya rum. Det tog mer än 5 timmar, puuh! Känns jättebra att jag tog tag i det idag :)

Nu ser jag film och bara njuter av allt jag gjort idag, hehe.

Ps. Man måste ha firefox. Har ni inte det så skaffa, tusen gånger bättre än windows som hänger sig hela tiden! Ds.

Get Personas

Nu har jag skaffat en "Personas" på denna
sidan.

Det är en bakgrund till menyn uppe i fönstret. Jag tog två jordgubbar med lite rosa bubblor bredvid. En sådan man blir jätteglad av :)

Skaffa ni också!

Hellu.

Galet vad känslorna i mig bubblar! Känner mig riktigt positiv idag. Imorgon ska jag försöka göra mycket i mitt nya rum, där jag sitter nu faktiskt och skriver. Rätt kallt här, men ska få extraelement. Sen är jag rätt duktig på att klä på mig mycket också så det löser sig!

KB i fredags var det ja. Så roligt. Skrattar fortfarande! Och bulan, den är kvar. Jag blev skallad på dansgolvet, allt började snurra ordentligt. Men eftersom det var en vän så är jag inte arg, det var rätt roligt, nu i efterhand. Vi två, i en hög på golvet.

Idag sov jag till kl 16. Somnade vid ca. 02:00. Så nu är jag energiknippet själv! Var och handlade på Maxi igår, inte gjort det sedan jag började jobba med detta. Spännande, spännande. Blev rätt mycket saker. Gott!

Är splittrad på en punkt.. Om man vill något, som kanske går lite mot strömmen.. Något du själv innerst inne grunnat på ett tag, men som kommer uppfattas lite taskigt av omgivningen kanske.. Ska man eller ska man inte? Hmm.. Jag vågar. Det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer ångra mig direkt. Och det vet jag inte försen jag testat. Jahapp! Får väl vara lite vilse ett tag till, så kaaaanske det visar sig!

Nu ska jag laga hamburgare, texas-hamburgare. Mums! Med massa lök. Så hälsa inte på mig ikväll, jag kommer bli en stinkis. En mycket nöjd stinkis.

Igen - bild till gladdis. (mitt online-spel haha)

Tråkigt när anonyma lämnar så taskiga kommentarer. Har man så starka åsikter om mig och min blogg (som faktiskt är en blogg som fungerar som terapi för mig) så ska man våga stå för vad man tycker.

Jag blottar verkligen mig här, för de som känner mig, vill känna eller förstå. Mamma och stor del av släkten läser den. Gillar man det inte så får man helt enkelt låta bli att läsa.

Och du, det är faktiskt väldigt synd att min pappa gick bort, oavsett hur gammal jag är.

Jag - ett säkert kort

Igårkväll var jag supertaggad på att dra ut ikväll. Sen vaknar jag efter en natt med massa mardrömmar med gråten i halsen. Whyyyy?

Jobbat en vecka nu. Tjatade sönder min egen skalle. Varit tyst hela dagen. Orkar verkligen inte prata.

Känner att jag måste börja fundera över framtiden.. Jag vet att jag har redan nu säkrat min framtid, det är gött som tusan. Frågan är om DU har säkrat din? Jag vill inte vara ansvarig för mer än mig själv än så länge, det är nog det.

Att vara anhörig till mig

Hej min superfina braiga blogg. Jag vill skriva varje dag, flera inlägg om dagen. Men det är alltid något som hindrar mig. Just nu tarmarna, men det vet ni ju om så det ska jag inte fortsätta att mala på om.

Jag har tagit det lugnt ikväll, det har varit skönt. Förutom i magen då (oj nu malde jag, hihi förlåt!).

Jag hoppas ni förstår att jag förstår Er. Det är inte lätt att vara anhörig till mig nu. Vän, familj eller släkting. Jag har ta mig fan råkat ut för det mesta nu alltså. Vid 19 års ålder. Jag orkar inte mer skit, för jag skäms rent ut sagt. Jag skäms för att säga att jag svimmade i måndags inne på apoteket, jag skäms över att jag mår så dåligt nu i magen och har kräkts. Det blir för många orolighets- och tycka-synd-om-faktorer kring mig. Liksom. Det ÄR synd om mig, jag har en jädra otur. Men det behöver ju för den sakens skull inte vara synd om mig så ofta.. Det är jobbigt för Mig, och för Er. Jag vill bara att ni ska veta det.. Jag förstår om det är jobbigt för Er också.. Men glöm inte bort mig i all sorg och smärta nu. Och tyck inte synd om mig, snart är det väl jag som vinner några miljoner på lotto! Skämtåsido. Men det kommer vändra, gör det inte det självmant så får väl jag vända det på egen hand!

Så, begravningen har varit. Den var fin. Mycket fin. Något som störde var min mage. Tarmarna har bestämt sig för att krångla som *"@@@@!!!!'''*''dodspfispjf!!!! Så jag har liksom verkligen känt smärta nu, i hjärtat och i magen. Jag tror inte pappa är riktigt död.. Faktiskt. Det kändes inte alls som om att han var i kistan :) Det tyckte inte Martin heller. Så han kanske satt någon annanstans och tittade på.

Dagarna har gått, hyrt 6 filmer.. Massa film och tv-spel och sovande pga magen. Skippade medicinen idag.. Får så ont att jag inte kan göra nåt mer än att bara sitta och ha ont. Ville inte det idag, även om det är bra i det långa loppet. Imorgon ska jag, lovar.

Jag vill bara ut nu, sminka mig, göra mig fin, ta på mig fina kläder och gå ut till världen. Inte sitta inne. Så jag ska köra till Entré för att se mig omkring.

Bye bye you nice people

Jag misstänker att min bror vill ha uppmärksamhet när han kommer in såhär på mitt rum och tjoar och stimmar! Det fick han! En bild och direkt upp på bloggen!

Så här ser han nästan ut om man tar bort kisandet, vi är på Mallis här.

Tack för de fina kommentarerna jag har fått. Det känns fint med era ord.

Just nu är jag megatrött med huvudvärk. Känner lite ångest. Orkar inte direkt göra något. Jag som innan tyckte att jag hade "alla på min sida", att de förstod allt jag kände o så.. Nu känner jag mig ensam i sorgen. Jag är jätteledsen inombords.

Visar mig starkare än vad jag behöver. Men vem fan tror att jag ska vara stark nu? Min pappa har dött! Jag har en vän som inte vet hur man ska bete sig.. Det gör ont. Jag vill inte glida ifrån, samtidigt är det inte upp till mig nu.. Föreställ er att något liknande skulle hänt er, hur hade ni velat bli bemötta och behandlade då? Mitt svar är: Med kärlek. Det räcker.. Man behöver inte förstå hur jag har det för att fatta att det gör ont och det som behövs är kärlek. Kärlek är ett stort begrepp: Kramar, omtanke, lyssna, brev, ringa, finnas nära osv osv. Skulle kunna skriva hur långt som helst om det.

Idag när jag körde till en annan vän så körde jag ambulansvägen.. Alltså där ambulansen körde mig o pappa till sjukhuset. uschhhhhhhh. Tårarna kom hela tiden tills jag inte orkade smågråta längre utan släppte ut det jag kunde när jag hade parkerat. Satt väl där i en kvart eller så och var ledsen och försökte samla mig. Inte blev det bättre av massa snö, som skulle in i min sko och blöta ner mig, dumma!!

Var hos doktorn idag. Hon är jättesnäll. Jag följer fortfarande vår "deal", båda är glada och nöjda.

Kramar från en väldigt trött liten bloggerska

Brrrrak krrrrasch

Hejsan. Liiitet uppehåll under helgen. Var hos min bästa vän och åt middag med min mamma och hennes mamma i lördags, sedan stannade jag kvar och då kom även min andra bästa vän dit och vi hade det supermys med film och snack. De ger mig styrka! Mina fina vänner..

I söndags var jag hemma, min bror kom hem och vi busade ordentligt med lekar vi gjorde som små. Mamma fick vara "pax" dit jag sprang när jag blev rädd.. :P

Igår, träffade en gammal bekant. En fin gammal bekant. Jag berättade saker som hänt sen sist (nåt år sen) och det var mycket trista saker som kom på tal och jag kände inom mig hur det brakade.. Höll en god min så länge jag kunde, men ibland kom tårarna och alla känslor jag redan hade igårkväll förstärktes ytterliggare.. Försvinna, fly, bort bort bort, glömma allt skit. Anledningen som gör att jag inte gör så är de nära jag har. För deras skull gör jag inget dumt. Klarar inte att såra andra, göra dem ledsna och besvikna. Men allt för många gånger känns det som att "starka Minna" är den dundersvaga lilla flickan som är så bräcklig som inte orkar ta ett enda andetag till..

Det gör det så svårt. Vem är jag, stark eller svag? Jag tippar på svag..Eller svagstark. Ibland försvånar jag mig själv, att jag är starkare än vad jag trott eller svagare än vad jag trott.

Nu har jag bråttom, ska till psykologen alldeles snart och nu är jag i telefonkö till doktorstid för uppföljning av mina antidepressiva.

Skriver snart!

Idag fyller min storebror Hannes 22 år, stort grattis till honom! :) Idag är det Super Mario och min bror i centrum. Jag sitter just nu bredvid honom när han dör gång på gång på gång på gång.. Haha, men det är ett roligt spel.