First

Nu är allting fixat och klart. Let's begin...

Det främsta som har hänt är att jag har bytt väldigt mycket vänner. Eller kanske inte bytt, men valt ut mer med omtanke vilka jag vill umgås med. Detta är också en förändring i en rad stora radikala grejer som har hänt. Det betyder att den trygghet jag en gång har haft är ganska så bortblåst. Man hänger ju lite ut sig till nya människor man inte vet så mycket om.

Just det saknar jag som mest. Det är tryggheten i att ha båda sina föräldrar och sin bror under samma tak. Nu bor jag enbart med mamma och det känns många gånger ganska så tomt. Jag saknar verkligen pappa. Och att ha någon. Helt ärligt så vill jag ha någon. Någon som vet allt om mig, som kan pussa mig när jag är nere, krama mig när det känns hårt, skratta när det går bra. Men jag är inte i närheten redo för något nytt sådant. Och man ska inte pressa sig.

Är väl i ett mellanläge. Glädjen kommer och går men sorgen den består. Fast det är faktiskt väldigt bra många dagar och jag skrattar och har hur roligt som helst. Men sen kommer en såndär skitdag och jag känner verkligen bara att jag vill bort från jorden och flytta till nån annan planet och börja om som spädbarn utan några kvarlevande minnen från min tid från Jorden. Men men. De dagarna kommer att komma lite titt som tätt, det är ju naturligt i sorgeprocessen.

Jag fokuserar iaf mest på de dagar då jag är som gladast och mest går omkring och ler, det är de som ger mig styrka att gå vidare!