Bokrean har börjat! Och jag har inte varit först i ledet! Men idag så! Bokmal-Minna är på G vetni ;)

Nu: frukost!

Hejsan!

Idag stylar jag mitt rum med mina personliga saker. En liten personlig touch liksom. Det är skojigt.

Igår var jag med Fredrik på kvällen. Skojigt!

Annars så har jag mest ont i magen. Och pysslar med rummet, såklart hihi.

Jag svarade på kommentaren, anonym..

Idag har jag fixat hela mitt nya rum. Det tog mer än 5 timmar, puuh! Känns jättebra att jag tog tag i det idag :)

Nu ser jag film och bara njuter av allt jag gjort idag, hehe.

Ps. Man måste ha firefox. Har ni inte det så skaffa, tusen gånger bättre än windows som hänger sig hela tiden! Ds.

Get Personas

Nu har jag skaffat en "Personas" på denna
sidan.

Det är en bakgrund till menyn uppe i fönstret. Jag tog två jordgubbar med lite rosa bubblor bredvid. En sådan man blir jätteglad av :)

Skaffa ni också!

Hellu.

Galet vad känslorna i mig bubblar! Känner mig riktigt positiv idag. Imorgon ska jag försöka göra mycket i mitt nya rum, där jag sitter nu faktiskt och skriver. Rätt kallt här, men ska få extraelement. Sen är jag rätt duktig på att klä på mig mycket också så det löser sig!

KB i fredags var det ja. Så roligt. Skrattar fortfarande! Och bulan, den är kvar. Jag blev skallad på dansgolvet, allt började snurra ordentligt. Men eftersom det var en vän så är jag inte arg, det var rätt roligt, nu i efterhand. Vi två, i en hög på golvet.

Idag sov jag till kl 16. Somnade vid ca. 02:00. Så nu är jag energiknippet själv! Var och handlade på Maxi igår, inte gjort det sedan jag började jobba med detta. Spännande, spännande. Blev rätt mycket saker. Gott!

Är splittrad på en punkt.. Om man vill något, som kanske går lite mot strömmen.. Något du själv innerst inne grunnat på ett tag, men som kommer uppfattas lite taskigt av omgivningen kanske.. Ska man eller ska man inte? Hmm.. Jag vågar. Det är inte det. Jag vet bara inte om jag kommer ångra mig direkt. Och det vet jag inte försen jag testat. Jahapp! Får väl vara lite vilse ett tag till, så kaaaanske det visar sig!

Nu ska jag laga hamburgare, texas-hamburgare. Mums! Med massa lök. Så hälsa inte på mig ikväll, jag kommer bli en stinkis. En mycket nöjd stinkis.

Igen - bild till gladdis. (mitt online-spel haha)

Tråkigt när anonyma lämnar så taskiga kommentarer. Har man så starka åsikter om mig och min blogg (som faktiskt är en blogg som fungerar som terapi för mig) så ska man våga stå för vad man tycker.

Jag blottar verkligen mig här, för de som känner mig, vill känna eller förstå. Mamma och stor del av släkten läser den. Gillar man det inte så får man helt enkelt låta bli att läsa.

Och du, det är faktiskt väldigt synd att min pappa gick bort, oavsett hur gammal jag är.

Jag - ett säkert kort

Igårkväll var jag supertaggad på att dra ut ikväll. Sen vaknar jag efter en natt med massa mardrömmar med gråten i halsen. Whyyyy?

Jobbat en vecka nu. Tjatade sönder min egen skalle. Varit tyst hela dagen. Orkar verkligen inte prata.

Känner att jag måste börja fundera över framtiden.. Jag vet att jag har redan nu säkrat min framtid, det är gött som tusan. Frågan är om DU har säkrat din? Jag vill inte vara ansvarig för mer än mig själv än så länge, det är nog det.

Att vara anhörig till mig

Hej min superfina braiga blogg. Jag vill skriva varje dag, flera inlägg om dagen. Men det är alltid något som hindrar mig. Just nu tarmarna, men det vet ni ju om så det ska jag inte fortsätta att mala på om.

Jag har tagit det lugnt ikväll, det har varit skönt. Förutom i magen då (oj nu malde jag, hihi förlåt!).

Jag hoppas ni förstår att jag förstår Er. Det är inte lätt att vara anhörig till mig nu. Vän, familj eller släkting. Jag har ta mig fan råkat ut för det mesta nu alltså. Vid 19 års ålder. Jag orkar inte mer skit, för jag skäms rent ut sagt. Jag skäms för att säga att jag svimmade i måndags inne på apoteket, jag skäms över att jag mår så dåligt nu i magen och har kräkts. Det blir för många orolighets- och tycka-synd-om-faktorer kring mig. Liksom. Det ÄR synd om mig, jag har en jädra otur. Men det behöver ju för den sakens skull inte vara synd om mig så ofta.. Det är jobbigt för Mig, och för Er. Jag vill bara att ni ska veta det.. Jag förstår om det är jobbigt för Er också.. Men glöm inte bort mig i all sorg och smärta nu. Och tyck inte synd om mig, snart är det väl jag som vinner några miljoner på lotto! Skämtåsido. Men det kommer vändra, gör det inte det självmant så får väl jag vända det på egen hand!

Så, begravningen har varit. Den var fin. Mycket fin. Något som störde var min mage. Tarmarna har bestämt sig för att krångla som *"@@@@!!!!'''*''dodspfispjf!!!! Så jag har liksom verkligen känt smärta nu, i hjärtat och i magen. Jag tror inte pappa är riktigt död.. Faktiskt. Det kändes inte alls som om att han var i kistan :) Det tyckte inte Martin heller. Så han kanske satt någon annanstans och tittade på.

Dagarna har gått, hyrt 6 filmer.. Massa film och tv-spel och sovande pga magen. Skippade medicinen idag.. Får så ont att jag inte kan göra nåt mer än att bara sitta och ha ont. Ville inte det idag, även om det är bra i det långa loppet. Imorgon ska jag, lovar.

Jag vill bara ut nu, sminka mig, göra mig fin, ta på mig fina kläder och gå ut till världen. Inte sitta inne. Så jag ska köra till Entré för att se mig omkring.

Bye bye you nice people

Jag misstänker att min bror vill ha uppmärksamhet när han kommer in såhär på mitt rum och tjoar och stimmar! Det fick han! En bild och direkt upp på bloggen!

Så här ser han nästan ut om man tar bort kisandet, vi är på Mallis här.

Tack för de fina kommentarerna jag har fått. Det känns fint med era ord.

Just nu är jag megatrött med huvudvärk. Känner lite ångest. Orkar inte direkt göra något. Jag som innan tyckte att jag hade "alla på min sida", att de förstod allt jag kände o så.. Nu känner jag mig ensam i sorgen. Jag är jätteledsen inombords.

Visar mig starkare än vad jag behöver. Men vem fan tror att jag ska vara stark nu? Min pappa har dött! Jag har en vän som inte vet hur man ska bete sig.. Det gör ont. Jag vill inte glida ifrån, samtidigt är det inte upp till mig nu.. Föreställ er att något liknande skulle hänt er, hur hade ni velat bli bemötta och behandlade då? Mitt svar är: Med kärlek. Det räcker.. Man behöver inte förstå hur jag har det för att fatta att det gör ont och det som behövs är kärlek. Kärlek är ett stort begrepp: Kramar, omtanke, lyssna, brev, ringa, finnas nära osv osv. Skulle kunna skriva hur långt som helst om det.

Idag när jag körde till en annan vän så körde jag ambulansvägen.. Alltså där ambulansen körde mig o pappa till sjukhuset. uschhhhhhhh. Tårarna kom hela tiden tills jag inte orkade smågråta längre utan släppte ut det jag kunde när jag hade parkerat. Satt väl där i en kvart eller så och var ledsen och försökte samla mig. Inte blev det bättre av massa snö, som skulle in i min sko och blöta ner mig, dumma!!

Var hos doktorn idag. Hon är jättesnäll. Jag följer fortfarande vår "deal", båda är glada och nöjda.

Kramar från en väldigt trött liten bloggerska

Brrrrak krrrrasch

Hejsan. Liiitet uppehåll under helgen. Var hos min bästa vän och åt middag med min mamma och hennes mamma i lördags, sedan stannade jag kvar och då kom även min andra bästa vän dit och vi hade det supermys med film och snack. De ger mig styrka! Mina fina vänner..

I söndags var jag hemma, min bror kom hem och vi busade ordentligt med lekar vi gjorde som små. Mamma fick vara "pax" dit jag sprang när jag blev rädd.. :P

Igår, träffade en gammal bekant. En fin gammal bekant. Jag berättade saker som hänt sen sist (nåt år sen) och det var mycket trista saker som kom på tal och jag kände inom mig hur det brakade.. Höll en god min så länge jag kunde, men ibland kom tårarna och alla känslor jag redan hade igårkväll förstärktes ytterliggare.. Försvinna, fly, bort bort bort, glömma allt skit. Anledningen som gör att jag inte gör så är de nära jag har. För deras skull gör jag inget dumt. Klarar inte att såra andra, göra dem ledsna och besvikna. Men allt för många gånger känns det som att "starka Minna" är den dundersvaga lilla flickan som är så bräcklig som inte orkar ta ett enda andetag till..

Det gör det så svårt. Vem är jag, stark eller svag? Jag tippar på svag..Eller svagstark. Ibland försvånar jag mig själv, att jag är starkare än vad jag trott eller svagare än vad jag trott.

Nu har jag bråttom, ska till psykologen alldeles snart och nu är jag i telefonkö till doktorstid för uppföljning av mina antidepressiva.

Skriver snart!