Tack!

Haft min vernissage nu, det var jätteroligt. Tack alla som kom! =) Är bamsetrött och ska sova nu så skriver mer imorgon om jag orkar skriva... Fem timmars prov i Svenska B, de nationella alltså. Ingen lunch heller! Så kommer bunkra upp rejält med gottigheter på bänken, haha :) Well well,
natt!

/Mindy

Hjälpa istället för stjälpa

Egentligen borde det varit så att människor velat hjälpa andra istället för att stjälpa dem... Är inte känslan efteråt mycket skönare när man hjälpt någon mot vad det är om man stjälpt någon? För jag tror inte utan jag vet att alla har ett samvete. Det är bara mer eller mindre framträdande och ger mer eller mindre effekt på olika människor.
Tyvärr är människan mycket mer egoistisk än vad som är sunt, särksilt nu för tiden. Blä!

Bild från fredagens utgång på Choklad. Jag & Duffe!

Ska fortsätta med iordningställandet inför min vernissage ikväll! Pirri pirr!

/Mindy

KAOS!!

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh! Jag orkar inte! Ibland nu efter medicinen så känns det som att jag är glad, till och med lycklig, jag skrattar och ler. Jag känner att världen är med mig. Samtidigt kan jag må så jäkla dåligt, jag får en riktigt dålig dag. Ångesten kommer (ja, den kan visst komma nu ändå!) och jag känner att jag lever i ett helvete. För att sedan få en dag som känns som himmelen. SLUTA!!!!! Låt mig va!! Jag vill ha BALANS!

Det enda jag kan inse är att jag är sjuk. Sjuk i något störigt jag inte förstår mig på. Jag försöker alltid överanalysera allt och alla och hitta deras brister för att kunna hjälpa dem med bristerna och försöka få dem till ett bättre liv. Lifecoach är ju det jag vill bli, stötta människor i rätt riktning och hjälpa dem att leva bättre efter deras förutsättningar. Jag vill hjälpa andra... men jag kan inte ens hjälpa mig själv! Vad är felet! Jag har förstått en viktig sak, innan man riktigt kan lära sig att älska någon annan (även hjälpa) så behöver man kunna älska (hjälpa) sig själv. Jag kan inte! Jag älskar inte mig själv, jag kan inte hjälpa mig. Vem ska jag då älska, hjälpa? Jag tror att jag älskar. Men jag känner mig så tom.

I lördags, när jag var med min släkt samt min pojkvän i Småland så kände jag mig uppskattad. Jag kände att folk fanns för mig. Jag fick kramar, kindpussar, uppmuntrande ord. Fan så bra jag mådde efteråt rent ut sagt. Jag var så glad i bilen hem. Varför räcker inte den glädjen till nu? Varför behöver jag så mycket? Jag klarade ett stort samhällsprov idag, kunde alla svaren. Svävade som på små moln hem, sket i att bussen var över 30 min försenad till slut pga kaos på centralen. Jag var glad. Nu är jag ledsen. Mår dåligt. Inser hur illa det är. Jag står inte ut! Men vad kan jag göra åt det? INTE ETT JÄVLA SKIT! Jag kan bara sitta här och gråta, skriva hur jag känner, prata med min psykiater varannan vecka och VÄNTA! Vem lever livet för att vänta?! VEM?!

/Mindy

Alla bebisar är flickor fram tills sjunde veckan

Visste ni att alla bebisar i magen är flickor fram tills sjunde veckan då könsutvecklingen börjar? Vi diskuterade nämligen varför killar har bröstvårtor och jag sa något i stil med att killar har det för att man inte vet vad det ska bli för något kön från början och att det därför blir bröstvårtor ifall det skulle bli en tjej. Alla får samma i början tills könet är bestämt alltså. Men tydligen är alla flickor fram tills sjunde veckan då könet bestäms. Dock skumt att det är flickor först, men sen omvandlas till pojkar.. DÅ borde dem ju redan ha ett kön eftersom de är flickor innan sjunde veckan... Detta lästes på en hemsida för tidningen Allt om barn. Mycket är iofs skumt men jag fick inte ihop detta.

Seg uppdatering again pga samhällsplugg till ett förmodligen ruskigt stort prov imorgon.

Skrivs imorgon!
/Mindy

Ps. Med reservation för stavfel då blogginnehavaren är myyyyycket trött. Ds.

Växjö

Ursäkta för blogguppehållet har varit upptagen, kommer mer inlägg samt bilder imorgon!

Idag har vi varit i Växjö och firat min moster som fyller 45 år idag. Grattis! =)
Igår var vi ute på Chokladfabriken efter en skojig förfest hos Olle. Kan skriva mer imorgon om allt, mitt huvud dunkar och magen kurrar efter bilfärden hem.

Natti / Mindy & en trött Kyckling

Ny undersökning

Tänkte bara upplysa er om att det är en ny undersökning nu, denna gången ett moraliskt dilemma. Lägg din röst så får vi veta vad folk gör i sådana situationer!

Sedan har jag börjat ha en blogglista vid sidan om, någon som känner sig manad att vara med? Det ska iofs vara bloggar jag läser, men lägg din länk i en kommentar så kollar jag in den och så kanske du hamnar i min blogglista!

Den förra undersökningens resultat redovisar jag senare, förmodligen idag.

Skoldags,
/Mindy

Mitt Rixdaxresultat

Såhär blev mitt resultat denna gången när jag spelade Rixdax som jag tror är andra gången jag spelade. Jag är rätt imonerad över mig själv!

Klicka på bilderna om ni vill ha dem större, tryck sedan på bakåtpilen för att komma tillbaka till bloggen igen

Kom igen och spela så tävlar vi, jag kom på 59.onde plats. Vad blev din?

/Mindy

Kunskap är makt!

Varför har folk så dålig allmänbildning? Det vore väl vara jätteroligt att kunna mycket om mycket. Kunna vara med i diskussioner, kunna prata om saker, kunna vara med och argumentera för eller mot saker. Men tyävrr brukar kunskapen brista för många och det är lätt för den andre att köra över den första personen och vinna diskussionen. Varför är då så många så lata? Det är väl skojigt att kunna mycket!

Jag tänker alltid att det är bra ifall man hamnar i Jeopardy, Vem vill bli miljonär, Vem kan mest?, vanliga sällskapsspel med kunskapsfrågor som t.ex. T.P. eller Sverigejakten. Kanske på din anställningsintervju, första mötet och fortsatta möten med dina svärföräldrar, nya kollegor eller chefer. Kunskap är makt! Det är ju så många i sagornas värld skaffar sig sitt levebröd, de är listiga och får på så sätt ut något genom att luras (fel att luras men missförstå mig rätt!) just därför att de kan och är smartare än alla andra. Fel exempel just nu kanske men det visar ju att ju smartare och mer kunskap man har, bl.a. då allmänbildning gör att man kommer längre i livet. Skit i sagoexemplet förresten. Men visst ligger det något i vad jag skriver?

Nu ska jag spela "Rixdax" på riksdagens hemsida, spela du också och meddela vilken poäng du fick så tävlar vi! www.riksdagen.se

/Mindy

Klar med tavlorna!!

Blev glad idag när Daniela kom förbi för en liten temyspysstund. Under tiden målade jag även klart mina sista tavlor! Jag är klar! Vilken obeskrivligt skön känsla!

Nästa vecka är det dags för en visning, en vernissage hemma hos mig kl. 18:30 den 31/3. Nyfiken? Lemme know if you wanna come!

Provet gick bra för er som undrar. Mamma kom hem med en liten god nyhet om pappa också, tydligen hade cellgifterna fungerat rätt effektivt på en av tumörerna. Hoppas hoppas....

/Mindy

Hämnden är ljuv

Tycker så himla mycket om era kommentarer, tackar!

Min väldigt dåliga koncentrationsförmåga sätter endel käppar i hjulet när jag har prov att läsa till. Imorgon har jag ergonomiprov men jag kan knappt läsa till det. Kunde knappt skriva här heller då jag hela tiden kommer på annat jag vill/ska göra. Lite störigt faktiskt.

Hämnden är ljuv... Jag tror faktiskt att ibland är det enda sättet att få människor att förstå något är att göra likadant tillbaka. Det spelar i princip ingen roll (jo, extrema saker!) vad det är man hämnas för, det kan vara att någon alltid står i vägen när man ska förbi, avbryter en hela tiden eller kanske har andra störiga vanor eller saker för sig. Hjälper det då inte med tillsägelse tror jag nog att hämnd är bäst. Om man nu ska kalla det hämnd vet jag inte, men att man gör likadant. Börjar jag avbryta folk hela tiden eller, stå i vägen så kommer förhoppningsvis den personen man stör sig på snappa upp det och ändra sig. För hur coolt hade det inte varit om ens mamma bara lagt ned verksamheten helt och bara slöat omkring och låtit huset blivit superstökigt? Det tror jag inget barn/ungdom hade stått ut med ett längre tag utan insett fakta och börjat hjälpa till mer. (Mamma, lägg inte det sista stycket på minnet.....).

Det fungerar nog med det mesta. Alla har faktiskt inte förmågan att sätta sig in i någon annans situation. Om man gjort det lite mer kanske det hade varit lite bättre bland par, vänner & familj. Det är även bra för ens egen del om man blir "utsatt" för någons lilla hämnd att känna på hur det egentligen är. Jag tror att man kan lära sig saker om sig själv och andra, hela tiden, genom hela livet. Hur kul är inte det? :)

Obs: Menar inte att man ska hämnas på alla saker, om du blir överkörd ska du såklart inte försöka leta upp bilisten som gjorde det och sedan försöka köra över den för att visa hur det kändes.. Men det tror jag att nog att ni förstod!

/Mindy

Komma ihåg nuet

Min blogg betyder mer och mer för mig för var dag som går. Hoppas den kan betyda något för er också!

I eftermiddag hade jag ett mycket upplyftande samtal över MSN. Jag visste att jag var inne på rätt spår, känns så kanon att få det bekräftat också! Det känns som att man mer och mer börjar få ta ansvar för sina handlingar och inte bara låta saker och ting passera revy för att man inte orkar, ids, pallar. Man kan om man vill!

Hjälp mig om jag kommer bli ett psykfall, göra dumma saker, få för mig befängda idéer osv. Jag är otroligt lättpåverkad för tillfället. Tänkte på det innan idag. Att jag vill komma ihåg denna tiden så mycket som möjligt. Det är likadant som, när jag gick ned massor i vikt (har som sagt ätstörningar, kanske kommer berätta mer om det senare) och vägde ca. 13-14 kg mindre än vad jag ursprungligen gjorde. Njöt jag verkligen då? Såg jag den smala fina människan i spegeln? Nej. I did not. Nu kan jag se mig själv. Jag tror jag ser hur jag ser ut. Kanske, vem vet?

Det jag vill få fram är. Jag vill komma ihåg denna perioden senare i livet. Därför skriver jag mycket här. Allt mer öppet. Vägen tillbaka typ. Fast ibland känns det nog som jag är påväg bort på någon liten obefintlig skogsstig som lockar bort mig från huvudspåret... Putta tillbaka mig då! Jag gör allt, allt allt för mina vänner. Jag vill att dem, ni, ska veta, jag finns för er. Lika mycket som ni finns för mig. Utan varandra är vi ingenting....

Så puttinuttigt av mig. Men jag menar det. Låt oss inte glömma bort nuet, oavsett om det är ett jobbigt nu. Det kommer säkerligen komma att ha betydelse i framtiden, särskilt för oss i relativt ung ålder. Våra val påverkar våra liv. Det gäller bara att hitta det rätta valet. Och kom ihåg, valde du fel, välj om, gör om, börja om, det är inte försent.

/Mindy

Bio ikväll igen.. :)

Ikväll ska jag och Malle se En shopaholics bekännelser på Royal. Ingen har i princip bokat. Helt wierd. Alla kommer att gå på bion på Entré. Där var vi förresten i fredags och kollade in läget. Det var väldigt coolt och både jag och Malin tyckte först att det kändes som i en dröm. Det tog ca. en timme för oss att gå runt och kolla igenom bara, utan att gå in i affärerna! Det var för mycket folk och för hög musik för att det skulle kännas skönt och avslappnat att vara där. Men så fort nyhetens behag har lagt sig så blir det shoppingdags för mig! Entré ligger ju bara fem minuters gångväg ifrån skolan.. :)

/Mindy

..............

Det kunde ha varit kul......

/Mindy

Jag berättade!

ÄNTLIGEN fungerar bloggen! Dumma googlesidor som har muppat sig så man inte kunnat logga in.

Nu har humöret blivit rätt mycket sämre än det var när jag tänkte skriva från första början. Men det jag tänkte berätta var att igår, av någon anledning, så hasplade jag ur mig min livs historia för skolsköterskan. Jag gick bara dit för att jag hade ont i huvudet och skulle be om tabletter, men hon visste tydligen det med pappa så hon var helt vänlig och bad mig sitta ned och prata lite. Så jag pratade. Och pratade. Sen bara. Oj! Jag berättade allt!

Allt kanske ni undrar. Ja, det ni eller någon inte vet. Låter så mystiskt när jag skriver det såhär i bloggen. Men alla har ju sina hemligheter, större eller mindre. Jag har burit på mina i snart 10 år och det har varit helvetiskt vissa perioder. Folk har förstått ibland, men jag har alltid på något sätt fått dem att ta tillbaka sina oroliga tankar om mig. Men igår kändes det bara som, what the fuck! Jag berättar allt istället. Helt oberörd. Hon sa att det var pga min medicin, jag blir inte ledsen eller påverkad känslomässigt lika lätt längre. Hon blev mycket glad över att jag berättade. Min psyikater kommer få reda på allt då hon ska ringa honom och berätta allt jag sa.

Mitt livs historia skrev jag. Delar av den mer kanske. Jag avslöjade väl det mest väsentliga. Snart kommer utredningen. Känner bara, det är nu eller aldrig. Får jag inte rätsida på mig själv, mitt förflutna eller mina tankar så kommer det gå åt skogen med allt.

Det konstigaste av allt. Jag skriver detta, helt oberörd. Try to reach me

/Mindy

Beroende av sin medicin?

Jag har gjort det igen, sovit en rätt bra stund på eftermiddagen vilket förhindrar mig att sova i vettig tid på kvällen.

Var hos min psykiater idag och talade ut mer än förra gången. Skrev ned en liten fusklista kvällen innan för att kunna komma ihåg allt. Fast fick inte ur mig allt ändå men då kan det vara, jag har en ny chans på mig om två veckor! Jag fick byta ut en medicin mot en annan, narkotikaklassad variant. Man kan bli mycket beroende av den och den är inte bra tillsammans med alkohol eftersom den förstärker alkoholens effekt. Tycker det är rätt knäppt egentligen att det finns sådan medicin... Effekterna är sköna, man kan bli beroende eftersom den är narkotikaklassad, man förstärker alkoholens verkan med den... Jag vet iaf att jag inte vill bli någon medicinknarkare men dem som inte ser ljuset någonstans lär ju blanda med någon grogg och leva loppan? Hm, vet inte riktigt vad jag tycker om detta.

Ska dem bara ge medicinen åt stabila personer som kan motstå att bli beroende? Men varför då ha den, hade jag varit stabil så hade jag ju inte behövt den från första början? Hmmm... Det har iaf nu gått tre veckor med min förra medicin och det blir bättre för var dag. Jag har drabbats av ett tiotal biverkningar som förhoppningsvis kommer att försvinna om två veckor, annars får jag sluta med den.

Annars. Har legat och pressat på soldäck med Martin innan idag. Vi fick slåss om vem som fick mest sol, haha.

/Mindy

Sleep away the day

Sova bort en dag går alldeles finfint att göra, men hur kul är det egentligen...? Jag har vaknat för en liten stund sedan efter tre timmars skön sömn. Goodbye till att somna i vettig tid idag! Men, vad gör det, jag är faktiskt ledig imorgon!

På SPA-terapin fick jag idag en behandling, en alginpackning. Det är som en algmask (myyyycket kladdig, och grön!) man får över hela kroppen efter att man masserats med massagebalm och fått kroppspeeling och någon slimming créme på ställen man tycker man behöver. Sedan plastas man in och ligger i plast och med täcke över i ca. 15-20 minuter. Sen duschar man och efter det blir man insmord med lotion. Hur nice som helst!

/Mindy

Lite Homotalk

Jag tycker det är en självklarhet att homosexuella ska få adoptera, vem säger att de skulle bli sämre föräldrar än någon annan? Som min lärare smart sa "De homosexuella har varit med om väldigt mycket, fått ansöka om adoption, blivit lämplighetstestade och är väl förberedda. Vem säger att de är sämre föräldrar än någon som råkar bli på smällen på midsommarnatten helt oplanerat?"
Att barnen ska bli homosexuella lättare är bara en myt, man känner ju själv hur man är lagd, ens omgivning påverkar inte det. Det kan jag med ett eget exempel bevisa. Hur kommer det sig att folk förr i tiden, låååångt bak i tiden kunde bli homosexuella när det sågs som en dödssynd? Då var det mycket tabu, heterosexuella par var idealet, hur kunde dem då bli homosexuella när omgivningen var heterosexuell? Just det. Det är inom sig svaret finns, och inte i miljön. Och ifall nu homosexuellas barn skulle bli homosexuella, so what?

Jag medans jag skrev, med ett glas blåbärste

Regnbågsdagis är trams enligt mig. Man är rädd för att barnen ska bli utstötta med två mammor eller två pappor, så då är lösningen att sätta dem ännu mer utpekat på ett annorlunda dagis? Det är väl lättare att dem blir retade om dem senare säger att de gick på regnbågsdagis? Låt dem blandas med dem andra, det är inte något fel på dem och de har lika mycket rättigheter som alla andra på vanliga dagis! Så dumma föräldrar som sätter era barn på regnbågsdagis, ge ditt/dina barn en ärlig chans istället! Utstött kan man bli ändå, man kan vara för finnig, för smal, för fet, komma från utlandet osv, börja inte då med att peka ut era barn med att sätta dem på specialdagis!

Att säga att personer med en annan sexuell läggning än heterosexuell är äckliga, har ett felaktigt beteende osv är korkat, man har ändrat det och säger inte att det är någon sjukdom eller fel. Det är rätt. Man har rätt att vara den man är, precis som den vill sålänge ingen annan blir skadad. Så, ut ur garderoben people!

De som tror att dem förlorar en mamma eller pappa på att ha dubbel uppsättning av det ena könet har ofta men inte alltid fel. Eftersom många adopterade barn som lever med homosexuella föräldrar lever som skilsmässobarn med ena veckan hos papporna, och andra hos mammorna. Kan ju se ut på andra vis också, men jag tror aldrig att man kommer att sakna något av könen då det finns överallt, om inte i närmsta familjen så i släkten!

/Mindy

Tagit tag i min framtid

Jaha? Jaha? Sitter alldeles förvirrad och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har tid över. Massor med skolarbete att göra. Jag borde såklart göra de skolrelaterade sakerna, men ja. Hur blir det med det nu då? Ett projektarbete som ska in om en månad. Ett huvud som värker. Får se..

Sökte in till Lunds universitet igår, wiee! Skönt att få det gjort!

Det verkar som om min medicin fungerar. Känner mig mer uppåt, längre ifrån tårar och har inte känt av någon ångest på någon dag. Vet inte om det är av ren tur jag mått bra de senaste dagarna eller om det är medicinen. Jag bryr mig inte, jag mår bättre!

Skriver nog ett inlägg om homosexuella föräldrar med adopterat barn senare. Vi hade en ytterst intressant diskussion i skolan om det igår.

/Mindy

Johan 25!

Nu ska vi gå på kalas hos Johan som fyller 25 idag. Johan är Annikas sambo, och Annika är Martins storasyster. Så nu vet ni kopplingen. Jag sitter och är iordningfixad men resten av familjen är icke klar ännu så jag fick lite tid över. Hoppas alla får en mysig kväll! Vi ska se finalen i melodifestivalen också, trevligt!

/Mindy

cam

Jag har installerat ett nytt camprogram. Nytt vet jag inte om det är, men jag har inte haft det på laptopen innan.

Har på min snygga studenttröja

/Mindy

Slumdog millionaire

Varje morgon känns det som att jag kämpar för att komma till skolan. Och varje gång jag kommer dit känns det som att jag har vunnit. Eller det är mer när jag lämnar skolan när dagen är slut jag känner "yes jag gick dit!". För det är ju lätt att gå hem under skoldagen också..

Idag började ytterliggare några tecken på pappa. Han tappade hår. Det ramlade av tussar från sidorna med hår. Det räcker med att veta att han är sjuk, det behöver inte synas också så man blir påmind varje gång man ser åt hans håll.. Så gnällig jag känner mig! Igår var ingen bra dag. Grät som en bebis. För allt och inget.

Bäst

Var på bio på kvällen vilket gjorde att jag fick ett bra avslut på dagen iaf. Såg Slumdog Millionaire med Emil som jag inte träffat på länge. Hur kul som helst att ses, vi tog även en fika innan bion. Filmen kan ha varit den bästa jag någonsin har sett. Riktigt bra. Den förtjänade alla sina Oscarspriser och jag förstår för en gångs skull varför en film vinner.. Vissa andra Oscarsvinnare är bara så, va? Var den bra? När? Va? Öhhh..

/Mindy

Trying my best

Försöker verkligen ändra min inställning och vara mer positiv. Det fungerade bra idag då jag kom i först en obekväm situation men sen så tänkte jag "Äsch, jag är den jag är och skäms inte!" och tog det med ett leende. Det fungerade! Det blev hur lyckat som helst... :)

Promenaden var härlig. Men som jag skrivit innan klarar jag inte av att vara själv. Måste ha hög musik, sysselsätta mig minsta sekund eller vara med någon för att inte må dåligt. Det är som att det äter upp mig. Konstiga minnen som jag inte vill ha kan dyka upp, göra mig ledsen och förvirrad. Jag gick ju själv en bit så då kom tankarna och den vanliga känslan då det blir jobbigare att andas och jag ser världen ur ett grått perpektiv.

Några lärare pratade med mig idag, mamma ringde till skolan igår och berättade allt. Det känns skönt samtidigt som det är väldigt jobbigt. Men det bästa är väl att alla vet. I lördags t.ex. var det rätt bra att folk visste, då behövde jag inte förklara. När jag sedan mådde så pass dåligt att vi åkte hem så behövde jag inte förklara så mycket..

Nu ska jag sysselsätta mig, kämpa på och försöka göra det med ett leende!

/Mindy

Pics

Lite bilder från i fredags, Elins avskedsfest!

Corey

Värdinnan Elin

Hanne är söt


Barna försöker gömma sig

Blandat, men Chris längst fram

Nu ska jag ut och gå en promenad med Malin, sen plugga?!

/Mindy

Kenny & Lenny

Det var bio med Kenny Starfighter som vi såg ikväll, jag och Malin. Det var riktigt roligt att vara med henne ikväll :)

Har fått gjort en massa saker idag. Känner mig rätt duktig. Hoppas jag fortsätter vara duktig imorgon.. Och nästa dag.. Ska lägga in bilder imorgon om jag hinner också!

Det värsta är inte att veta. Det värsta är att inte förstå..

/Mindy

Surprise

Sovit urdåligt, vaknat tusen gånger känns det som. Gick till skolan iaf, och var där en stund. Gick hem sen för vi fick en onödig håla på två timmar för en liten pluttlektion så jag struntade i den. Istället har jag gjort klart tre av mina tavlor till projektarbetet! Jippie!

Började att ta hela tabletter (antidepressiva) i söndags. Hoppas det ger effekt om någon vecka. Hoppppppas....

Annars? Idag ska Malin ta med mig på en överraskning, wiiiie. Massa kramar till henne.

/Mindy

Skola

Förstår inte riktigt varför skolan ska bli lidande för sådana här saker. Känner verkligen ingen ork till skolarbete alls. Vill strunta i allt. Vara hemma... Men det löser ingenting. Bara saboterar. Men just nu vill jag bara vara hemma. Tyvärr vet jag att jag inte kan eller får så ja, det är bara att bita i det sura äpplet. Kommer väl bli glad när jag tagit studenten sen iaf!

/Mindy

Ont i huvudet

Nu dunkar mitt huvud något så otroligt! Mat. Måste äta och dricka något. Men först, lite skrivande.

I lördags hade Chris sin middag som var jättegod, sen bowlade vi och gick ut. Tyvärr mådde jag riktigt kasst så borde åkt hem efter bowlingen, men dum som jag är trodde jag att det ändå skulle kunna gå över och följde med ändå. Det är lätt att vara efterklok!

Har världens bästa vänner i många fall, tack tack tack för ni är så förstående!

/Mindy

Inte mycket datortid

Skriver imorgon! Mitt förra inlägg raderades!

Godnatt från
Mindy & Kycklingen

.

Så dum jag kände mig igår. Jag var så trött, så tänkte vila. Sen somnade jag och försov mig till avskedsfesten hos Elin! Svarade visst på SMS i sömnen där Chris hade skrivit att vi skulle ses kvart i åtta, halv åtta läste jag det igen och stod där osminkad i pyjamas. Jodå, en kvart kvar! Så såg jag att jag hade svarat honom i sömnen också, haha.

Det var ball hos Elin! Schysst folk :)

Ska snart iväg till stan för att köpa present till Chris, han har födelsedagsmiddag, sen ska vi bowla på Let's Go och efter det..? Vem vet, dra ut, fest, vad som. Det blir bra iaf!

Hos psykiatern igår gick det lite sådär.. Sa inte mycket. Han fick fråga mest. Önskar att jag kunde berätta mer istället för att sitta tyst.... Men om två veckor är det dags igen, nya chanser!

Känner mig för tillfället väldigt drogad av all medicin.

/Mindy

Daddy

Det jag fick veta var att mamma kollat upp lite nya siffor på överlevnaden av den cancer pappa har. På dem som cellgifterna fungerar på överlever visst bara 5 % i 5 år. Vad händer då om cellgifterna inte fungerar......? En i min klass skrev till mig innan, pappan hade dött i cancer där med. Då fungerade cellgifterna först och det såg rätt bra ut, sen slog det om och han blev jättesjuk och gick inte att rädda.

Det är det jag är rädd för med min pappa. Att det först nu ska fungera bra så man bygger upp ett falskt hopp, för risken att det kommer slå om är hiskeligt hög eftersom han har så mycket cancer. Något som kan tilläggas är att han har gått med cancern ovetandes i flera år. I kanske 3-5 år minst. Så när man tänker på det, angående överlevande. Det är sådana man upptäcker i tid eller hur man ska säga, då har kroppen inte gått ner sig så mycket ännu. Nu när pappa redan haft cancern så pass länge helt obehandlad så är riskerna ännu större. Det ser verkligen inte lovande ut.

Nu känns det lite som om att jag knarkar. Mina känslor är jättekonstiga. Är i en dimma. Ser ingen början och inget slut. Imorgon ska jag till psykiatern, ska bli riktigt skönt!
Tack alla ni som skrivit till mig. Hellre att ni pratar med mig, undrar och frågar än att bara bli helt tysta och spända.

/Mindy

More information

Har fått mer information om allt. Skriver senare. Känner att från och med nu, kommer jag vara öppen i min blogg. Innan har jag hållt allt personligt för mig själv, skrivit runt ämnet och bara hintat om vad jag menar. Nu blir det rakt på sak. Öppet och brutalt. Detta blir min fristad där jag kan skriva vad som helst.

/Mindy

Personligt utlämnande, om cancern och allt det andra

Innan ni läser, börjar ni läsa, läs allt. Annars blir det svårt att förstå vad jag vill ha sagt. Detta är första gången jag lämnar ut mig totalt för er. Visa gärna hänsyn till det..

Jag känner mig riktigt ensam. Ensam på en punkt i livet där jag bara vill ha förståelse. Den förståelsen kommer dock aldrig att komma, om man inte varit i samma situation som jag är i nu. Jag mådde dåligt under nästan hela hösten, och gjorde som dem sjunger i en låt dålde sorgen med ett skratt. Har mått dåligt redan innan, i åttan och nian. Sommarlovet mellan ettan och tvåan. Slutet av tvåan, i somras, nu i höst. Har bara gjort halvhjärtade försök att rycka upp mig innan, som att inte säga hela sanningen till psykologen/kuratorn för att slippa berätta det som tynger mig.

Just nu är det en stor sak som tynger mig. Att min pappa har fått cancer. Fick först veta att han hade det i ändtarmen av en ren händelse som de upptäckte när han var hos doktorn. Men den kunde man lätt operera bort sa dem, de skulle bara undersöka ifall han hade mer cancer. Vilket han hade..... I hela kroppen. Ändtarmen, i lymfkörtlarna som sprider cancern överallt i kroppen samt gör att han samlar på sig otroliga mängder vatten, i magen i bukhinnefettet osvosv.. De tror att de inte har hittat all cancer ännu. Vi har nyligen fått veta att cancern är obotlig. Han kommer aldrig bli av med den.

Det som går att göras är att behandla med cellgifter, det enda man kan hoppas på är att det fungerar så det inte sprids mer cancer, men han kommer aldrig bli av med den. Så bara där har livslängden förkortats med tiotals år. Fungerar inte cellgifterna så.... Då vet vi inte. Kan vara inom loppet av ett år, mindre, mer.. Att få veta en sådan sak är som att få en hård smäll i magen. Det gjorde att min värld rasade ännu en gång, bara det att nu rasade det mer än vad jag kan bygga upp med egen hjälp.

Så därför har jag börjat hos en psykiater som jag ska gå och prata med varje vecka. Han ska hjälpa mig med all min ångest jag samlat på mig. Jag har även börjat med antidepressiva förra veckan, samt en annan medicin man tar om man får akut ångest. Allt är så jobbigt. Det känns inte som att någon har tålamod med en ledsen och vilsen 18-årig flicka. Det jag vill är inte att ni ska tycka synd om mig, bara visa förståelse. Att ibland kommer jag att må dåligt. Riktigt dåligt. Men oftast visar jag inte den sidan utåt. Det kommer när jag är hemma, då känslorna bara sköljer över mig och jag kan ligga och gråta hur länge som helst.

Anledningen till att jag skriver detta är just för att jag känner mig så ensam nu. Det var jobbigt redan innan med studenten utanför dörren och inte veta vad man vill, det andra jag är ledsen över, tonårslivet, matproblemen (kanske berättar en annan gång).. Nu med pappa också. Det fick bägaren att rinna över. Det enda jag vill, är att ni, ska försöka förstå och inte kolla snett om en tår eller två börjar rinna. Om jag snäser, gömmer mig, eller beter mig på något annat sätt. Det är mer eller mindre enbart pga att det är som det är just nu.

Ångesten slukar mig ibland. Det är den jobbigaste känslan. Allt börjar snurra, klumpen i bröstet, tårarna som tränger på men som inte kommer, känslan av att vilja fly långt bort. Känslan av okontroll, min kropp och jag samarbetar inte. Den kan fly, springa, hoppa medans jag står still. Orden som kan komma. Slutar oftast med att något gått sönder, jag sprungit iväg, slagit i väggen, sagt fula saker. Då ligger jag oftast bara helt utmattad och gråter, gråter, gråter.. Och inte förstår något.

Går som sagt hos psykiater nu, hoppas det kommer att hjälpa. För som det är nu ser jag inte fram till något, närmsta fest, studenten, semester... Allt är i ett enda töcken. Hjälp mig ur dimman.

/Mindy

Slumpmässiga åsikter

Är det inte ofta då man sitter och diskuterar med rätt många och någon/några bara kastar ut sig påståenden utan att först tänka och sedan håller någon med och vips så är det ens personliga slumpmässigt valda åsikt. Det kan vara både om bra eller dåliga saker man kastar ur sig saker om. Jag har nämligen märkt att det ofta kan vara så, om man diskuterar så talar någon utan att tänka och sedan blir det sagda åsikten. Utan reflektion.

Random bild, tecknet är den kinesiska benämninen för drake

Nu menar jag inte att man måste reflektera över allt, men ibland kan vissa saker som folk säger vara väldigt hårda och som kanske kräver en extra tanke eller två innan man säger att det är ens personliga åsikt som man står fast vid.. För blir det då en konflikt behöver man ju stå för sina åsikter, det underlättar om man gör det iaf!

/Mindy

Nice thoughts

Vilken uppenbarelsedag det varit hittills. Bara känner att jag har fått en ökad förståelse för mycket, och att jag kan känna att jag inte tar åt mig av andra. Att här är jag, punkt. Skön känsla!

Arbetsmarknadsdagen var lärorik. Jag lärde mig mycket om mig själv eftersom jag satt och funderade så mycket under tiden och kom på att jag vill ha kvällskurser i viktminskning. Jag älskar sådant så jag ska gå en kurs om sådant efter gymnasiet :)

Har känt mig mycket stressad över projektarbetet så idag tog jag och målade tre bagrunder på tre tavlor samt fyllde i lite på en fjärde. Good!

/Mindy

I'll bring the fire to make you come more alive

Tänkte skriva godnatt och lägga in en bild för dagen så ni har något att titta på när ni kikar in på bloggen..

Imorgon är det någon arbetsmarknadsdag i skolan som skulle vara mycket lärorik så det hoppas jag på! För vi går över schemat med någon timme.. Grr!

För övrigt är jag mycket upplivad ikväll. Inte känt att jag kunde vara så glad på länge. Och det är trots en hamrande huvudvärk och hungern som skriker i magen. Antar att jag behöver detta, varit nere hela tiden så känns skönt att vara glad på riktigt för en gångs skull. Morgonen var inte så toppen idag, mådde jättedåligt på väg till skolan så det knöt sig i magen.. Men va, vad gör jag, jag mår ju bra just nu, glöm det dåliga för en stund! Be happy!

/Mindy

Jägerso Center

Skön skoldag idag även om jag var riktigt trött. Mamma plockade upp mig från skolan och vi åkte till Jägerso för att shoppa lite. Blev ansiktsprodukter och två böcker till mig :) Älskar att läsa så jag hade tänkt börja göra det när jag får ledig tid över.

Nu ska jag äta smaskig paj!

/Mindy

Bild från igår

Visst är det knäppt att i vissa situationer så kan man säga starka saker, både bra och dåliga och verkligen mena det men sen när situationen är över så försvinner det. Två ex. att man säger att man önskar att någon ska dö när man är osams eller att man råkar säga att man älskar någon eller någon annan cheesy kärleksförklaring just för att man känner så DÅ i DET ögonblicket. Sen blir det någon slags fade och allt försvinner. Känslor är spännande! (Nej jag har inte gjort det nyligen, jag kom bara att tänka på det).

Bild från igår

Nu ska jag snart kolla upp om det är några läxor att göras, annars ska jag bara dansa lite och ta det lugnt innan Martin kommer och hämtar mig. Ska sova där tills imorgon eftersom jag har sovmorgon till 12 innan skolan börjar.

/Mindy

Mandolicious

Dagen igår blev lite sisådär men jag kan verkligen rekommendera filmen! Hur bra som helst med ett jättebra slut.

Maten på Mando var delicious och alla tog planka hehe. Vi satt i de olika generationerna och jag och Hannes tog medium (på köttet), våra föräldrar medium rare och farmor & hennes man well done. Lite roligt att vi tog samma ;) (Tycker jag....)

Min storebror

Jag

Min mat!

Pappa och farmor (jag tvingade honom att le)

Åke och mamma

/Mindy