En San Franskridsko... Ho ho ho....
Eh, klart jag är rolig. Alla kommer väl ihåg min enastående stand up comedy efter bartenderjobb. När allas blickar bara suger sig fast i mig och visar huuuur myyyycket deee vill att jag är tyyyyyyst. Men då fortsätter jag.
Det jobbiga är väl inte att vara rolig, det är det att ingen fattar. Jag skämtar rätt ofta om saker man måste kunna lite bakgrundsfakta om innan. Men då kan ju ingen bakgrundsfaktan. Såklart. Hur kul blir skämtet då? Så för att vara rolig ska man köra easy jokes. Kul ett tag, men sen vill man avancera.
Sen till en annan grej. I Sverige får man verkligen inte säga något positivt om sig själv, då är man helt plötsligt lite skrytig eller behöver hävda sig. För man ska alltid vänta på att folk kommer på saker och ting om en själv innan man själv säger det om sig själv. Så att säga att man faktiskt är rätt så allmänbildad, duktig på det ena eller det andra innan man riktigt visat det är bara bullshit och idiotiskt.
Då menar jag såklart att man inte ska säga det på ett dumt sätt, men som i en konversation om saker och ting. Vadå tycka om sig själv, vadå skaffa bättre självförtroende/känsla? Man ska ska ska ska ska hela tiden. Kan man inte bara va va va va va va vaaaaara!
Min poäng är: Man får aldrig tycka om sig själv genom att säga nåt snällt om sig själv inför andra, då är man helt plötsligt ett skrytmonster. Men varför ska det vara så? Kan man inte få vara lite snäll mot sitt eget ego någon gång? Och tycka om sig själv utöver alla badrumsspegelsposer man gör innan man går ut? VA?!
1 kommentar:
eftersom jag har så otroligt bra självdistans och skiter i vad folk tycker kan jag ju ta tillfället i akt att skryta om mig själv! :D
men du behöver inte läsa, jag skryter bara för att det känns bra för min egen skull.
jag är jävligt stolt över att vara sån halvtalang på precis allt. Jag slutade fotboll när jag var 12 men skulle ändå kunna platsa i division 3. Hade jag fortsatt hockey är jag övertygad om att jag spelat minst i allsvenskan idag. Hade jag över huvud taget börjat träna innebandy hade jag troligtvis spelat i superligan nu. Jag spelade med ett av superligans veteranlag och vissa gapade bokstavligen vid vissa tillfällen. Andra gången jag åkte snowboard nånsin kunde jag redan hoppa de stora hoppen och klarade alla rails på första och ibland andra försöket. Jag har aldrig riktigt spelat trummor men är ganska duktig på det ändå, lärde mig strumma ackord på gitarr på 2 veckor.. Nu har jag spelat i 9 år. Munspel blev jag lite haj på på 3 veckor. Sen är jag helt insane i sängen, grannen brukar kommentera att det hörs att jag är bra. Och det märker man faktiskt själv att man är.
Så, det var skönt. Ska nog spara den här texten och ha som skärmsläckare eller nåt. Kanske trycka upp som affisch.
I sommar ska jag börja åka skateboard och lära mig simma!
Skicka en kommentar