fredag 12 februari 2010

Att vara anhörig till mig

Hej min superfina braiga blogg. Jag vill skriva varje dag, flera inlägg om dagen. Men det är alltid något som hindrar mig. Just nu tarmarna, men det vet ni ju om så det ska jag inte fortsätta att mala på om.

Jag har tagit det lugnt ikväll, det har varit skönt. Förutom i magen då (oj nu malde jag, hihi förlåt!).

Jag hoppas ni förstår att jag förstår Er. Det är inte lätt att vara anhörig till mig nu. Vän, familj eller släkting. Jag har ta mig fan råkat ut för det mesta nu alltså. Vid 19 års ålder. Jag orkar inte mer skit, för jag skäms rent ut sagt. Jag skäms för att säga att jag svimmade i måndags inne på apoteket, jag skäms över att jag mår så dåligt nu i magen och har kräkts. Det blir för många orolighets- och tycka-synd-om-faktorer kring mig. Liksom. Det ÄR synd om mig, jag har en jädra otur. Men det behöver ju för den sakens skull inte vara synd om mig så ofta.. Det är jobbigt för Mig, och för Er. Jag vill bara att ni ska veta det.. Jag förstår om det är jobbigt för Er också.. Men glöm inte bort mig i all sorg och smärta nu. Och tyck inte synd om mig, snart är det väl jag som vinner några miljoner på lotto! Skämtåsido. Men det kommer vändra, gör det inte det självmant så får väl jag vända det på egen hand!

1 kommentar:

Natalie sa...

Hej kusin! Ska vi ta o byta för en vecka? du kan få min huvudvärk så kan ja din mage. det är väl ingen av oss som direkt kommer att byta upp men det kan ju vara lite omväxling att ha ont i en annan kroppsdel... o ja ska ner till malmö på tidag! fick tag i två plåtar till Rammstein så ja o moran åker ner, fast vi hinner inte hälsa er något, fast du är väl ändå inte hemma. du skulle väl börja jobba igen? nu ska ja lägga mig o läsa vidare i min bok! kramar från växjö!