Hejsan. Liiitet uppehåll under helgen. Var hos min bästa vän och åt middag med min mamma och hennes mamma i lördags, sedan stannade jag kvar och då kom även min andra bästa vän dit och vi hade det supermys med film och snack. De ger mig styrka! Mina fina vänner..
I söndags var jag hemma, min bror kom hem och vi busade ordentligt med lekar vi gjorde som små. Mamma fick vara "pax" dit jag sprang när jag blev rädd.. :P
Igår, träffade en gammal bekant. En fin gammal bekant. Jag berättade saker som hänt sen sist (nåt år sen) och det var mycket trista saker som kom på tal och jag kände inom mig hur det brakade.. Höll en god min så länge jag kunde, men ibland kom tårarna och alla känslor jag redan hade igårkväll förstärktes ytterliggare.. Försvinna, fly, bort bort bort, glömma allt skit. Anledningen som gör att jag inte gör så är de nära jag har. För deras skull gör jag inget dumt. Klarar inte att såra andra, göra dem ledsna och besvikna. Men allt för många gånger känns det som att "starka Minna" är den dundersvaga lilla flickan som är så bräcklig som inte orkar ta ett enda andetag till..
Det gör det så svårt. Vem är jag, stark eller svag? Jag tippar på svag..Eller svagstark. Ibland försvånar jag mig själv, att jag är starkare än vad jag trott eller svagare än vad jag trott.
Nu har jag bråttom, ska till psykologen alldeles snart och nu är jag i telefonkö till doktorstid för uppföljning av mina antidepressiva.
Skriver snart!
1 kommentar:
Hej!
Vill bara säga att du skriver jättebra.
Så jättesynd att din pappa inte finns längre!
Kämpa på och ge inte upp!
Skicka en kommentar