Jaha, nu var allt gjort. Skolan är över, iaf gymnasiet. Det känns ingenting. Varken glädje eller sorg, tyngd eller lättnad. Studenten var och är en av mina bästa dagar, jag sket i allt och hade bara roligt och njöt. Tänk om det kunde vara så lite oftare?
Idag gick jag ut skolan. Och för första gången ska jag skriva ett resultat och jag tar ingen skit för avundsjuka muppar som ska jäklas. För så här är det. Jag, Minna, gick ut skolan som bästa elev och fick stipendium för 4500 kr. Jag är bäst på skolan. Tyvärr känner jag ingen tillföredsställelse. Jag tycker att jag har kämpat lite i onödan. Istället för att vara glad och lycklig har jag kämpat för denna dagen. Och den gav mig ett kuvert med pengar, diplom och betyg. Jippie yey jippie yo! Eller? Hade hellre valt att må bra. För it doesn't mean shit. Give me a life!
Jag berättar i bloggen. Jag har inga hämningar. Jag höll på att dö i måndags. Av mig själv. Pga mig själv. För att jag är dum i huvudet som inte fattar att jag har ett liv. Det ska bara levas? Men hur lever man det? Jag har en bra familj, vänner, bra betyg (jaja), en bra pojkvän, släkt och hela kittet. Varför är jag då inte tillföredsställd? Jädra gnällande av mig. JAG VET!
/Mindy
1 kommentar:
Hej kära kusin!
Även om du inte bryr dig nåt vidare om dina betyg nu så ska du veta att ja e skit stolt just nu! du är bäst helt enkelt! o glöm inte det!
vi ses på lördag!
Kram från växjö
Skicka en kommentar