lördag 20 februari 2010

Tråkigt när anonyma lämnar så taskiga kommentarer. Har man så starka åsikter om mig och min blogg (som faktiskt är en blogg som fungerar som terapi för mig) så ska man våga stå för vad man tycker.

Jag blottar verkligen mig här, för de som känner mig, vill känna eller förstå. Mamma och stor del av släkten läser den. Gillar man det inte så får man helt enkelt låta bli att läsa.

Och du, det är faktiskt väldigt synd att min pappa gick bort, oavsett hur gammal jag är.

4 kommentarer:

Alexandra sa...

Minna, jag tänker på dig och din familj. Det är fruktansvärt det ni går igenom. Du måste tillåta dig själv att sörja och det tror jag att du gör eller kommer kunna göra snart. Det är okej att inte vara stark ibland.
Du har tagit dig igenom mycket här i livet men du lyckas ändå alltid att ta dig upp.

Kämpa vidare Minna, en dag vänder vindarna.
Kram

Anonym sa...

jag har varit med om dubbelt som mycket som dig, men jag suger inte efter att få höra " så synd det är om dig " grow up.

Mindy sa...

Tack så supermycket Alexandra. Det gläder mig att det finns så fina människor som dig!

Kära anonym, vad har det med att "grow up" att göra när man förlorat sin pappa? Jag tror ingen är "stor nog" att förlora en förälder.

Trist att du varit med om dubbelt så mycket (om man nu kan säga så, och man kan vara med om EN sak som är hemsk resten av livet, handlar inte om att räkna upp tragedier..), då måste du verkligen ha varit med om en massa.

Du har mitt medlidande, kära anonyma.

Unknown sa...

Jag måste då säga att anonym hade ett väldigt komiskt sätt att säga hon/han förlorat båda sina föräldrar. För det är det enda logiska jag kan dra utav den kommentaren.