Var tvungen att ta en paus från allt pluggande. Känner nästan hur ångesten håller på att blomma upp igen. Är jag galen? Vad händer? Ska jag verkligen bli sjukskriven, är jag verkligen så pass dålig? Går jag verkligen till en psykiater och börjat på Idun för ätstörningar? Är det verkligen jag? Jag ville aldrig bli såhär. Det var aldrig min önskan. Inte någons annan heller förhoppningsvis.
Ska läsa klart allt plugg innan studenten på en vecka innan sjukskrivningen så att jag bara kan slappna av sedan. Men just nu byggs en klump i min mage. Kommer jag verkligen att kunna slappna av? Är jag verkligen värd det? Hatar dessa frågor som poppar upp, varför kan det aldrig kännas rätt, kännas som att jag förtjänar det? Varför blir jag aldrig nöjd?
/Mindy
2 kommentarer:
Stora kramar till dig min älskade kusin. du är värd allt guld i världen! Tänker ofta på dig här uppe i växjö och om du behöver komma bort lite nångång så vet du att du har alltid en sängplats här. o pojken din är givetvis alltid oxå hjärtligt välkommen. Stora kramar o pussa till dig! Natalie
det finns nog ingen som kan svara på alla dina frågor, men en sak är säker: du förtjänar visst att slappna av!
Skicka en kommentar