lördag 23 januari 2010

Hejsan bloggen och ni andra..

Idag har varit en skitdag känslomässigt. Har inte gråtit en enda liten tår, bara blivit tårögd och haft gråten i halsen. Släpper inte ut det. Nu känner jag mig blockerad, att jag blockat tårkanalerna. Har istället en bautastor klump i magen vilket inte är så speciellt roligt.. Mår mycket sämre nu än vad jag gjorde innan, mycket skönare att kunna släppa ut det.

Varje gång jag tänker på det så slår jag bara bort på en gång, skjuter upp smärtan. Om det nu är möjligt eftersom det är jobbigare nu såhär än att vara ledsen och gråta. Nu känner jag mig nästan bara som en robot som måste bli sysselsatt. USCH.

Igår träffade jag många fina vänner. Jag kan ärligt säga att jag är så glad att ha er. Ni, en speciell grupp människor som finns nära mig. Igår var det så skönt att få prata av sig, och de jag pratade med lyssnade helhjärtat och var allmänt underbara.. I vissa fall tycker jag kanske att det är jobbigt att något sådant här behöver hända för att folk ska visa sitt stöd/intresse, men i allra de flesta fallen så var alla så superdupersnälla. Ni ska veta att allt ni gör för mig uppskattas till tusen, nej till miljonen!

Usch igen.. Orkar inte med klumpen i magen som äter mig inombords. Gnager i mig. Det är som att strunta i att gå på toa, till slut blir man förstoppad. Nu har jag blockat tårkanalerna och mina känslor genom att hela tiden intala mig att detta inte är sant även om bilderna och minnena i huvudet är sanna.. Det slår jag bara bort... Det jobbiga är att jag vet om det. Snyft.

2 kommentarer:

Elin sa...

Hej söta minna! Har lånat min kompis corres iPhone och sprungit upp o satt mig på tredje våningen i huset där vi bor för tänkte läsa lite i din blogg. Blir så hemskt ledsen när jag läser vad som har hänt. Jag beundrar verkligen att du kan skriva om det, men antar att det är bra för att bearbeta och sätta ord på det. Jag tänker mycket på dig! Varma kramar till dig. Corre hälsar också. / Elin

Natalie sa...

Älskade kusin! Tänker på er så mycket. Har så svårt att förstå vad som verkligen har hänt och när jag väl inser varför jag har så ont i magen och känner en sån sorg inombords så börjar man gråta igen. Stora kramar till er allihopa från kusin i växjö!