Nehepp, nu får jag visst inte spela så mycket Wii jag vill :( Eftersom jag blir så uppslukad i det att jag glömmer tid och rum försenar det processen i mitt sörjande. Var nämligen hos en psykolog idag och pratade ut om allt. Jag berättade att jag sysselsatte mig så mycket som möjligt med allt möjligt man kan göra men det var inte superbra det heller eftersom då tillåter jag inte mig själv att tänka och känna efter.
Hellre då att bli lite ledsen och släppa ut allt, tydligen.. Men att jag inte är ledsen så mycket nu och är så pass "stark" som jag är är tydligen för att jag är i en chockfas just nu och inte riktigt vet vad som hänt. Psykologen märkte det direkt på mig när jag talade om hur det var och så. Konkreta saker som minnen och sådant kan jag bara rabbla upp som ingenting men så fort någonting händer som handlar om känslor, tillexempel då jag fick hans mössa i huvudet från hatthyllan och sen tog ned halsduken och kände hans doft, då blir det jobbigt och jag blir ledsen och gråter. Så det är skillnad på konkreta saker när jag berättar än när jag går in i hans rum och verkligen känner hur det är.. Så jag skulle känna lite mer nu.. Svårt!
Skönt att veta att jag är "normal" iaf. Känner mig lite som en känslokall robot eller sten. Viktigt att omge mig med folk jag gillar och så också. Hon sa mycket bra grejer men kommer inte riktigt ihåg allt nu.. Ska titta lite web-tv nu, det är iaf inte Wii så det borde väl inte räknas....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar