Tankar innan läggdags

Jag trodde jag skrev hur det blev efter begravningsbyrån. Det kanske jag har också, då får ni läsa det en gång till.. Det gick bra där. Gråten kom då och då. Men vi enades om allt, dödsannonsen, kista, blommor.. ja allt. Känns bra.

Det jag inte gillar och ändå tänker endel på är att pappa ligger i ett kallt bårhus. Fick iofs veta att han låg i sjukhusets bårhus och dem sköterskorna vi hade var superbra så jag hoppas bara att personalen på bårhuset är lika bra. För behandlar dem honom ovärdigt eller ja gör nåt dumt med kroppen så blir jag så ledsen. Hade nog inte fått veta det men ändå. Han ligger i ett kylrum.. Och fryser :( Fast fick höra att ja, "han" är nog inte där, själen åkte till himmelen direkt. Det är "skalet" som är kvar på bårhuset. Känns ändå som om att det är så. Men gillar ändå inte att han ligger där..

Att gå och kolla o hälsa på honom igen blev idag nästan uteslutet. Pratade här hemma om det och vi var alla överrens om att vi fick ett bra avslut och adjö. Han var fin och såg ut som sig själv och var ändå rätt varm fortfarande. Hälsar man på nu kommer han vara jättekall, och han kan ha blivit blå i ansiktet och kroppen. Man ändras ju. Hade ju inte varit kul o se något man kanske blivit lite rädd för.. Nu när jag har en sån bra bild och så- Det var mer att det kändes som att jag ville hälsa på honom en miljon till gånger, inte vilja släppa honom. Men någon gång måste man, och det var bra igår. Begravningsentreprenören sa också det, "var det bra och fint igår så ska du nog hålla fast vid det". Han försökte absolut inte bestämma åt mig men han ville ändå lägga fram vad han tyckte var bäst utan att det blev för mycket.

Jag o de andra rensade ut hallen. När jag skulle ta mina vantar innan ramlade hans mössa ner och gjorde sig påmind. Sen såg jag skorna han ofta hade haft, då kommer tårarna igen. Jag vill absolut inte rensa ut honom direkt, men vissa sådana saker gör mer ont än gott. Så jag tog bort allt sen lade vi det på hans rum. En jacka hänger kvar som minne. Jag var i hans rum innan.. Jag hittade nämligen påsen mamma tog med till sjukhuset med kläder och neccecär till pappa. Vi trodde ju att han skulle åka hem... Så då brast det såklart igen. I påsen låg kläderna han hade på sin sista dag. Jag kramade dem länge, sen lade jag dem i hans säng. Då la jag mig även i sängen och kramade kläderna och sniffade på kuddarna. Då kom ju gråtet såklart. Pappa-lukten gör mig svag. Alltid gjort. Allt i det rummet är pappa, alla tavlor, prydnader, allt. (Mamma o pappa hade separata sovrum, så han hade ett eget).

Känns skönt att kunna gå dit och få vara hos pappa lite. Det känns så.. Vill bara krama honom.. Min fine pappa.. :'( Det kommer iofs vara ett rum jag alltid kommer att gråta i nu i början eftersom det är så superkänsligt men det är skönt på sitt sätt och även inte. Går inte förklara. Skönt att han hade ett eget rum ialla fall.

Ska väl försöka sova nu, hoppas det går lättare än inatt även om det var relativt lätt ändå trots vad som hänt. Tankarna snurrade bara kring pappa och bilderna var kvar från igår på sjukhuset och då på toaletten.. Har lite mer saker kring det sen, om en sak vi tror kanske hände där inne. Skriver nog om det imorgon, beror såklart på. Jäkligt skönt att ha min blogg iaf.

Pappsi, saknar dig