Jag gråter och gråter, förstår inte hur det kunnat hända så fort. Igår var jag och pappa på Mobilia och åt lunch samt shoppade lite. Vi åt kvällsmat tillsammans, såg tv ihop, delade på en muffins. Och det var igår. Nu, nu är han inte här. Jag ser bara hans vackra ansikte, vitt som snö (eftersom blodet försvunnit från ansiktet) liggandes alldeles stilla som om han sov. Jag skakade honom lite, "pappa!!" men inget svar. Han är borta.
Igår, då var vi, han och jag. Nu är han någon annanstans, borta från oss. KOmmer vilja besöka honom igen, på bårhuset... Usch, allt med döden låter så hemskt! Kunde det inte hetat vilohuset eller nåt?
Jag hittade honom, igårkväll, inne på toan.. Han var vit och mådde illa sa han.. Jag trodde det var cellgifterna som spökade men det var allvarligare än så.
Nä, klarar inte mer nu. Tårarna strömmar, men jag, vi, ska klara detta! Jag vill vara stark, även om jag nu känner mig så svag att vinden kan klyva mig i två delar bara av den minsta lilla pust..
Känner mig bebisliten.. Min pappa är borta. Min PAPPA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
3 kommentarer:
Åh. Jag blir så otroligt otroligt ledsen. Jag känner inte dig direkt, men det spelar ingen roll. Jag blir så ledsen.
Jag kan inte föreställa mig hur du har det, men du verkar vara stark som har gått igenom så mycket med sjukdomen redan. Jag tror att du klarar allt!
Kram <3
Det känns hemskt att säga det i ett läge som detta, men det kändes bra att du kom till mig och Linn för stöd. Jag vet att du klarar detta, precis som du klarar allt annat. Du vet att du alltid kan komma till oss. Precis när du vill <3
Hej!
Jag hittade din blogg av en ren slump. Jag vill bara säga tt jag beklagar det som hänt, även om jag inte vet vem du är. Men jag vill bara tala om att jag vet hur det känns då min mamma Dog i magcancer för 1 år sedan. Det är inte lätt alls, men man blir starkare av det. Men jag beklagar verkligen och jag önskar dig all lycka i ditt liv, det förtjänar man efter något sådant.
Skicka en kommentar