Två människor. Människor som egentligen är totalt olika. Den ena är full av kärlek och totalt oegoistisk, den andra raka motsatsen. Såklart att det skär sig. Det skär sig i mitt hjärta. Sväljer det hela.
Promenaden med det lyckliga beskedet som fick henne att gråta, mig att gråta, väldigt diskret.
Filmen var kanon. Mitt sällskap var, nej, är kanon.. Tänkte, det är nog en vän jag skulle kunna säga att jag älskar. Men jag tänker det bara. Såklart.
På bussen hem tänker jag, att jag är glad att min gamla bästis har en blogg så att jag kan stå på utsidan och ändå följa med i hennes liv. Jag vill inte hamna efter. Du var och är för alltid min syster.
Ser en kille med grymt snygga skor. De är från Zoo York. Tror jag blir lite kär i dem.
Börjar tänka på det igen. Det svider till i ögonen. Jag sväljen klumpen. Jag sitter ju på en buss.
Hemma i min säng. Nu skulle jag kunna släppa ut allt. Men nu är det försent.
/Mindy
Ps. Det enda jag behöver är någons armar runtom mig, någons varma andedräkt mot mitt öra, någon som viskar att "jag tycker om dig". Ds.
Ps 2. Nej. Det är såklart inte det enda. Jag vill så mycket mer. Vara så mycket mer. Finnas så mycket mer. Känna så mycket mer. Det var just för stunden. När man väl behöver dig finns du inte. Finns jag inte. Ds 2.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar