Vaknade av hög musik, väldigt hög musik. Min storebror fick nog för sig att ha disco klockan 11 på morgonen. Trots det somnade jag om en liten stund till. But now I'm up!
Borde nog börja med min psykologiinlämning eftersom den ska vara inne denna veckan. Har hur mycket anteckningar om det som helst så det är väl bara att börja..
Tänkte på en sakn är jag kollade lite på ett program. Hur mycket döljer folk egentligen? Jag menar, nåt lik i garderoben har väl alla. Men hur mycket är det vi inte vet om som pågår under hela relationen? Vissa kompisar vet man ju inte berättar allt, eller hela sanningen. Det är okej så länge det inte skadar relationen. Vissa föräldrar berättar inte alltid alla detaljer om konstiga lån eller möten på konstiga tider. Eller om den man är ihop med plötsligt verkar skum och beter sig på ett annorlunda sätt.
Det har alltid fascinerat mig på något sätt. Hur folk egentligen orkar. Så fort jag har en liten hemlis som jag bär inom mig tycker jag att det blir till en stor börda om jag inte får berätta det för någon. Allt berättar jag ju inte såklart för alla, men det brukar alltid finnas någon att prata med. Annars får man väl skriva ned det. Eller om man håller på att smyga med saker... Hur kan man orka göra det? Det är ju mycket jobbigare att ha ett liv bredvid det alla vet än att bara lägga ut korten på bordet.
Med det menar jag inte att man ska ska blotta sig totalt utan att sluta dölja saker som betyder något. Så fort man måste dölja saker, anstränga sig lite för att inte avslöja sig eller ljuga om saker så ska man se upp. Det slutar sällan bra!
Skriver senare! /Mindy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar