Jag berättade!

ÄNTLIGEN fungerar bloggen! Dumma googlesidor som har muppat sig så man inte kunnat logga in.

Nu har humöret blivit rätt mycket sämre än det var när jag tänkte skriva från första början. Men det jag tänkte berätta var att igår, av någon anledning, så hasplade jag ur mig min livs historia för skolsköterskan. Jag gick bara dit för att jag hade ont i huvudet och skulle be om tabletter, men hon visste tydligen det med pappa så hon var helt vänlig och bad mig sitta ned och prata lite. Så jag pratade. Och pratade. Sen bara. Oj! Jag berättade allt!

Allt kanske ni undrar. Ja, det ni eller någon inte vet. Låter så mystiskt när jag skriver det såhär i bloggen. Men alla har ju sina hemligheter, större eller mindre. Jag har burit på mina i snart 10 år och det har varit helvetiskt vissa perioder. Folk har förstått ibland, men jag har alltid på något sätt fått dem att ta tillbaka sina oroliga tankar om mig. Men igår kändes det bara som, what the fuck! Jag berättar allt istället. Helt oberörd. Hon sa att det var pga min medicin, jag blir inte ledsen eller påverkad känslomässigt lika lätt längre. Hon blev mycket glad över att jag berättade. Min psyikater kommer få reda på allt då hon ska ringa honom och berätta allt jag sa.

Mitt livs historia skrev jag. Delar av den mer kanske. Jag avslöjade väl det mest väsentliga. Snart kommer utredningen. Känner bara, det är nu eller aldrig. Får jag inte rätsida på mig själv, mitt förflutna eller mina tankar så kommer det gå åt skogen med allt.

Det konstigaste av allt. Jag skriver detta, helt oberörd. Try to reach me

/Mindy