Direkt när jag gick upp gick jag igenom mina inspelade filmer på hårddisken för något mysigt att vakna upp till. Blev 13 snart 30, härliga minnen från old times till den filmen då min vän Robin och jag vår små högstadiebarn.
Kärleken är ett slagfält - love is a battlefield. Har det nerklottrat på min hand. För det är så det är, right? Jag har en jätteklump i magen. Tänkt mycket på Mårre, men så drömde jag om en annan Mårre och det var ju inte dem barntillåtna drömmarna om man säger så och jag känner mig lite illa till mods. Började tänka, vad är tillåtet och inte tillåtet? Drömmar rår man inte för, det går bort. Men annars? Går gränsen vid en kyss, vid tanken eller när känslorna bubblar upp?
Paparazzibild på mig från Hannes fest
Tror gränsen är hårfin. Jag tycker människor som håller på med dubbelspel är kassa i huvudet. Kassa överallt om jag tänker efter faktiskt. Hur nära är man egentligen sina tjej/killkompisar? Så nära att man inte vågar berätta att man har pojk/flickvän? Att man kallar dem för gulliga saker på MSN och SMS och undviker att säga vad man ska hitta på (när man ska träffa sin pojk/flickvän säger man bara att man är med nån polare, eller säger ingenting alls, kanske kan du och din tjej/killkompis ses istället?).Sådana människor som håller så många fönster som möjligt öppna med andra vid sidan av, fastän man är i ett förhållande. Ser det endel, har t.ex. nån kille på min MSN som har flickvän men som ändå försöker dölja det. Tragiskt. Är man ihop med någon är det väl för att man tycker om den personen och att man bara vill vara med den? Onödigt att hålla på med fegspel. För det är vad det är, man går egentligen inte över någon gräns, man gör inget man kan bli riktigt sur över, man bara kör ett pissigt spel. Ni som gör det, ta åt er. Ni har problem.
Hårda ord från en hård Mindy, är jäkla trött på sådant nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar